Vänner, förlorade vänner samt egen rannsakan

Ungdomar idag har hundratals vänner, iallafall på FB.
SJälv har jag mindre än 10 vänner(familjen inte inräknad), därav 3st kanonvänner(barndomsvänner).

Jag har också tappat bort ganska många vänner under den 8års period som jag var av och till i ett parförhållande.

Mina 3 kanonvänner ganske jag inte ser på ett halvår, men så fort vi träffas så är allting som om vi sågs igår.

En av dem bodde på Lidingö och vi träffades kanske 1 gång/år, nu när han har flyttat till Cypern så ses vi minst 4ggr/år.
Lustigt så det kan bli.

Folk kommer och folk går oftast så tycker jag att det är svårt att kalla dem för vänner(riktiga vänner).

Just nu sitter jag och funderar på ett gift par som var väldigt nära vänner och som försvann från min horisont för 3år sedan.
Anledningen att jag började grubbla nu var att han fyllde år i veckan och då kom jag att tänka på dem.

Honom har jag känt i 18år och jobbat tillsammans med på 4 olika företag, henne har jag känt i kanske 12år.
De är ett alldeles underbart och trevligt par som jag älskade att umgås både enskilt och som ett par med.

Det hände lite för ofta att jag kunde dricka för mycket på deras fester och bli ganska jobbig.
De förlät mig alltid, visserligen kom det oftast lite gliringar efteråt men det fick jag ju ta.

De försökte väldigt länge att få egna barn, till slut så började de med provrörsbefruktningar som inte fungerade något vidare.
Jag var väl lite av en god lyssnare för dem båda och försökte ge dem hopp.

Precis vid den tiden så startade jag eget och eftersom hon kunde bokföring så erbjöd hon sig att hjälpa mig, jag tackade ja lite motvilligt eftersom jag inte ville belasta vänskapen med jobb.
Samtidigt arbetade hon på en liten firma och fick göra nästan allting där, så det var fullt upp.

Jag vet att hon slutade umgås med en väninna som hon känt väldigt länge, med motiveringen att hon var stressat och att väninnan aldrig hörde av sig och då inte lyssnade på henne.

Efter ett tag så ville hon slippa min bokföring för att hon inte orkade, visst sa jag men du kan väl göra klar denna månad också.
Det ville hon inte och jag var tvungen att panikragga hjälp, gudskelov så fick jag nog tag i den bästa ekonomihjälpen som går att få i Sverige(min revisor är lyrisk över henne).

Där någonstan började hon och jag att glida isär, samtidigt som hennes man också började glida iväg(som jag uppfattade det).
Jag försökte bjuda in på middagar och bio, det blev något enstaka biobesök med maken där allting kändes ok.

Nu till min rannsakan, jag undrar lite för mig själv om det redan var ett mönster när hon slutade umgås med sin vänninna eller det var ekonomijobbet för mitt företag som själpte alltsammans.
I mina mörkare stunder så funderar jag på om jag har ringt upp henne i fyllan och varit dum, tror inte det men det gnager i mig ändå.

Det ända sättet att få veta är ju att ringa upp och fråga dem, men det kommer jag aldrig att göra.

Just nu tycker jag lite synd om mig.

N är hemma hos sig och läser på en läxa i psykologi.

Kvinnor som läst psykologi kan bli jobbiga att tas med, hoppas det inte gäller N 😉

http://www.youtube.com/v/NB3VwTYiNK0&hl=sv&fs=1&”/><param

 

Annonser

4 responses to “Vänner, förlorade vänner samt egen rannsakan

  1. Jag tror att vissa människor har man i vissa tider i ens liv. En del stannar kort tid, andra längre. Och med vissa har man det där underbara ”klicket” med, så man kan börja prata där man slutade sist, fast det var ett halvår sist man sågs/hördes av. Och så finns de dom, som man var så nära vän med och när man träffar dom utanför sitt kontex har man inget – hur nära men än var när det begav sig. Fast det är ju bara vad jag tror.. *L*Kram

    • Påminner mig om militärtjänsten, 20 totalt samamnsvetsade grabbar som har hur kul som helst.Efter muck så har man nästan ingenting gemensamt.

  2. Förstår att du funderar på detta. Är i samma situation själv med en av makens vänners fruar. Tyvärr har maken och hans vän glidit i sär på grund av detta och jag vill att han tar tag i det hela. Jag tänker så här, om vänskapen är viktig för dig så ring upp och prata med henne. Om inte. så är det ibland som U skriver, vissa människor kommer för att stanna och vissa försvinner. Jag avskyr när sådana här situationer uppstår, när man sitter o rannsakar sig själv om det är något man har gjort för att vänskapen har förändrats.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s