Känslomässigt investeringskapital

Jag har funderat lite på hur vi investerar vårt känslomässiga kapital, hur vi lånar ut tilltro till våra medmänniskor.

Jag kom att fundera på det i ett av våra senaste bloggkonflikter(inte krig), denna konflikt var egentligen ganska snäll och respektfull.

Den handlade lite om att X och Y var osams, vilket Z skrev på sin blogg och höll på sin kompis X:s sida, många andra bloggare(däribland jag) som höll på Y försökte få upp ögonen på Z och tala om att det kanske förhöll sig på det andra sättet.
Många förstod att Z hade investerat känslomässigt i X, men försökte ändå få Z att försöka inse att det kanske inte var så.
Det kändes ganska självklart att Z hade fel, själv så gillade jag både X och Y men kände logiskt att Y hade rätt i detta fall.

Det tog mig några dagar av självrannsakan för att förstå att jag nog var en lika god kålsupare, att jag nog innerst inne hade investerat lite mer i Y.

Detta för mig utsökt in på hur vi investerar i varandra, här på bloggen har vi väldigt få och spetsiga beröringspunkter, några inlägg här och där, lite mer kommentarer.
Visst håller vi på länge så samlar vi kanske på oss några hundra, ja kanske uppåt tusen beröringspunkter.

Detta jämför jag sedan med mina riktiga vänner(inte FB vänner ;), där jag säker har över hundratusen eller kanske till och med en miljon beröringspunkter, dessa är också mycket bredare eftersom jag känner dessa personer på mer än vad de skriver.
Där har jag gjort mina stora känslomässiga investering
Jag vet hur de super, älskar, gråter, sörjer, tröster, festar, ja helt enkelt hur de lever.

Jag inser att om en av mina riktiga vänner hade utfört fasansfullt brott, så hade jag nog ändå hittat på någon anledning att förstå och eventuellt förminska det hela.
Han/hon har ju levt under en sådan press, den andre förtjänade det, det var inte meningen, det var någon annan.

Sedan är det lustiga att vi även investerar känslomässigt i oss själva, just denna investering borde ju faktiskt vara den enda där vi är i balans eftersom givare och mottagare är samma person.

Ändå så känner jag att många har så oerhört svårt att vara sanna mot sig själva, lite som att fuska i patiens 😉

För min egen del så bestämde jag för några år sedan att vara ärlig mot mig själv, ibland går det bra och ibland går det lite sämre.

Så att se sanningen kan vara ganska svårt även ifall den är en stor fet gigawatt strålkastare som lyser oss rakt i ögonen,  eftersom den skall passera våra personliga filter innan den lagras i vårt minne.

Så minns vi fel, är det vår hjärnas fel 😉 

Annonser

6 responses to “Känslomässigt investeringskapital

  1. Väldigt tänkvärt inlägg!

  2. …klokt inlägg och mycket läsvärt…du är inte så dum du! 😉

  3. Tumme!!!Detta inlägg genererade 1000-tals beröringspunkter. Att vara sann mot sig själv möjliggör och underlättar sanna relationer till andra. Jag ligger i ständig träning i detta. På bloggen måste vi vara extra varsamma för vi vet inte vem vi möter med våra ord. Det är inte ofta jag skriver detta till dig men nu känns det innerligt o sant: kram

    • Du fanns i mina tankar när jag skrev inlägget, känner ingen som rannsakar sig lika ofta.Skönt att någon förstod mitt svammel.Kram

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s