Styrka eller svaghet?

Jag sitter/ligger och funderar på när man ibland beter sig idiotiskt(det händer ju oss alla, mer eller mindre).

Främst tänker jag på AB bloggen, där personer gör några för skarpa och i min mening elaka kommentarer(även jag gör det) oftast i ren affektion eller under alkoholpåverkan.
Sedan försvara man sig med att ”Jag står för vad jag gjort/sagt/skrivit, så det så!!!”.

Det är ju en ståndpunkt som vid första anblicken visar på styrka.

Själv så försöker jag rannska mig själv och ibland så jag inser att jag varit för brutal i vissa kommentarer, då ber jag om ursäkt.

Jag står visserligen för att jag har gjort det jag har gjort, men jag är inte så dumstolt(hoppas jag) att jag fortfarande försvarar beteendet.

Det tycker jag visar på verklig styrka, vad tycker ni?

Förlåt mig om jag var för elak nu 😉

 

16 svar till “Styrka eller svaghet?

  1. Jag håller med dig, men ”Förlåt” är nog det svåraste ord man kan uttala.

  2. Och NU ser jag vad det är för låt du lagt in… 🙂

  3. Herr och/eller Fru S

    Det är en styrka att kunna säga förlåt, erkänna att man inte var speciellt trevlig. Är ju först då man verkligen står för det man gör, att även svagheter är en del av en.

  4. …det är en styrka att säga förlåt om man verkligen menar det, annars är det en svaghet…bottnad i konflikträdsla och den så typiska rädslan: ”Vad skall folk tro om mig nu?”…efter en tid på bloggen inser du den gamla sanningen att folk vänder kappan efter vinden som hysteriska vindflöjlar……det finns mängder med historiska citat på temat och Lichtenberg skrev följande 1798: ” Det finns människor som har så lite mod att påstå något att de inte tilltror sig själva att säga att det blåser kalla vindar, hur mycket de än känner att det är så, om de inte tidigare hört andra säga detta!”…och en elak kommentar tar ofta bättre och ger mer verklig näring än ett lamt och fegt svenskt: ”håller med”…en elakhet då och då skärper nog upp individen mer än den skadar och den som ger får tåla att få! ;-)Personligen har jag nog kallats allt du kan tänka dig här på bloggen under de år jag skrivit här, det är allt från ”Hitler”, ”nazist” (så sent som igår!), ”hunkuken”, ”en ryggradslös daggmask” o.s.v….tror fan jag vässat min elaka penna och ger svar på tal…allt annat vore en feg svaghet.Du om någon har visat civilkurage irl och detta kurage bör man bära med sig även i verbala konflikter…och den som är så fjantigt konflikträdd som många svenskar är, skulle jag aldrig ge tillit när det verkligen gäller! De bugar alltid och kramar sin mössa i handen när det gäller…för att sedan springa och gömma sig!;-)

    • Håller med ;)Fast jag tror att riktigt god kommunikation med bifogad fakta biter bättre, i alla fall på de personer som vill lära sig och uppskattar en diskussion.Att vända kappan efter vinden kan ju faktiskt också innebära att man har tagit till sig någon annans argumentation, även om det är ovanligt.Jag vet vad du har kallats för, även jag har kallat dig saker ;)Jag gillar vassa underfundiga kommentarer, men tycker inte om rena personangrepp.Själv har jag varit konflikträdd i många år, men sedan jag blev en grinig gammal gubbe så orkar jag inte bry mig.Civilkurage innebär ju inte att man alltid skall stå på sig, däremot att man skall hjälpa folk i nöd.

  5. Det är en styrka att inse att man ibland kan vara alldeles för vass i tonen. Jag har blivit bättre på det men är inte helt framme än.

    • Fast du har ju lyckats med din ironi, folk förstår den oftast.Själv blir jag missförstådd hela tiden om jag inte ständigt använder smileys 😉

  6. Jag tillhör inte dem som tror att en elakhet då och då skärper upp en annan människa. Jag tror att det är viktigt att man tänker sig för både en och två ggr innan man skriver något till en annan människa. Man kan argumentera emot utan att vara elak. Ett ”fenomen” som jag sett här är att om någon blir sårad för ”elaka” ord så läggs ”skulden” på den som blir sårad. Att man är för känslig bla bla. Sällan eller aldrig ser jag att man ber om ursäkt för att gjort en annan människa ledsen. Frasen: ”Jag står för vad jag skrivit” står mig upp i halsen – den känns lite som ”Jag lydde bara order”. Klart att man kan stå för vad man skrivit, men man kan be om ursäkt om någon blir sårad. Och den som blivit sårad kan (om ursäkten är innerlig) ta emot ursäkten och gå vidare. Jisses, detta engagerade mig verkligen. Men nu får det räcka!Hej hopp!

  7. Oops, jag glömde ju. Det är en styrka att kunna reflektera över sina handlingar och att om man gjort fel, be om ursäkt. Och det är en styrka om man kan ta emot en ursäkt och gå vidare.

  8. …;-)…jodå, du nådde individen du tänkte på och tro mig…jag reflekterar alltid över vad jag gör och gör ingenting omedvetet!Vill bara markera detta och tala om för dig att du har min djupaste respekt och jag gillar det jag läser och din humor…du är en man jag möter med respekt och ett varmt leende…vi känner inte varandra och har långt ifrån alltid samma åsikter…men dig skulle jag utan tvekan våga ge tillit oavsett vad du tror om mig!…du är inte bara intelligent …utan har också en själ man har lätt för att gilla!…och nej, detta är ingen flört, är inte lagd åt det hållet…ville bara markera en respekt utan krav på ömsesidighet! ;-)Du är tydlig och lätläst…vilket i detta fall är en ren komplimang!

Kommentera

Logga in med någon av dessa metoder för att publicera din kommentar:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s