Alla är vi inte lika mycket värda

Fast vi borde vara det.

Jag är medskyldig, jag lyckas inte att att hantera alla människors lika värde.

Jag favoriserar människor jag känner,tycker om, tänker lika som, hur gör du?

Är jag då mindre värd eller är jag bara mänsklig?

 

Lyxångest

Jag visade N en HTPC (Home Theater PC) på webben för några veckor sedan.

Hon blev eld och lågor och ville gärna ha en.

Eftersom hon snart fyller år så köpte jag en åt henne.

När hon nu fick reda på att jag köpt den och att den var riktigt dyr, så vill hon inte ha den.

Så nu till lyxångesten.

Som jag uppfattar det så får hon ångest/dåligt samvete över att ta mot den, vill hon inte ha den så får jag ångest.

Det går inte att lämna tillbaka den eftersom jag har öppnat alla kartonger och konfigurerat upp den.

Jag har ingen nytta av den (saknar platt-tv ,med HDMI ingång).

Så nu är den stora frågan, vad göra?

Jag vet att jag kan skänka bort den, men det kommer inte att hända 😉

 

Nu är jag ju mer känd som mannen som inte är med i efterlyst.

Förlåt, min dåliga information.

Även denna gång var jag felinformerad, suck.

Bättre lycka nästa gång 😉

Tack, ICA reklamen

Den fick mig just att tänka på en kryssning(vad annars) som jag och mitt X gjorde med Birka.

Jag vet att jag har fördomar mot mongoloida, handikappade, Simpssons, religiösa, idioter, företagsledare, bloggare och andra avvikande personer.

Detta hände troligen 2008. Jag och mitt X hade bokat kryssning på Birka Paradise med mat och tillhörande buffe.

 Vid samma bord hamnade en dam knappt 80 år, hennes mongoloida son och hans mongoloida fästmö.

Visst det är bara att erkänna att jag trodde att middagen skulle bli jobbig, av andra skäl än jag anade 😉

Vi fick in maten och knappt 80 åriga damen, tyckte att jag och mitt X var otrevliga för att vi inte hade hälsat korrekt.

Vill bara berätta att jag aldrig haft så många blåmärken på benen som efter detta (tack M, mitt X).

Det dröjde ett tag, vi åt vi pratade på. tills jag och mitt X beställde in mer alkohol(läs öl).

Då började damen göra sig hörd igen och klagade på att vi drack för mycket alkohol och var otrevliga, aj mina ben.

Jag lyckades få till en trevlig konversation med hennes son och dennes fästmö.

Efter ett tag så lyckades den knappt 80 åriga damen berätta om sin pojkvän + 25 år, som var långtradarchauförr och som inte hade hade haft en kvinna före henne(mamma räknas inte, obs inte sexuellt).

Stackars sate!!!

Vad vill jag nu säga med denna berättelse?

Du kan säkert ana dina framtida problem, men ibland så har man så fruktansvärt oerhört fel.

Dessutom så får man nog erkänna att  att ens fördomar, missar grovt ibland.

Bifogar kanske passande video 😉 , om jag orkar.

 

Då är man med i kvällens Efterlyst, igen

Det är underligt det där med minnet.

Vissa saker kommer jag ihåg jättebra andra saker knappt alls, men när man ser på helheten så tycks det mesta stämma.

Stillbilderna gör att man ser ut som Charlie Chaplin när man går, dessutom så noterar jag att min hållning är alltför dålig.

http://www.aftonbladet.se/svn/tv/flash/satelliteUnified.swf